Piggelina

Amarie is the shit 30 April, 2008

Om och om och om igen. Och en gång till.

… Amarie - Take Control

Nöjesarrangör 28 April, 2008

Vill annordna nishade företagsfester. Mitt erbjudande är färdiga evenemangspaket anpassade efter kundens vilja. Ekonomiskt kommer jag varken att tjäna eller förlora på projekten. Tid kommer jag att förlora, men erfarenheter, kontakter och referenser att vinna. Iiiiha vad poetiskt man kan vara. Om två veckor åker jag, så hinner åtminstone inte bli av innan dess - däremot ska all planering vara spikad och klar innan jag tuffar ner.

Kan förvrigt inte riktigt släppa det där med en förening. Ska kolla upp hur det går till och vad jag har för möjligheter. Tror inte att jag kan gå och tjäna perngar på min egna verksamhet som privatperson, och behöver lite pengar att spela på. Kunna sattsa och få igen, då skulle jag kunna erbjuda bättre evenemang. Om nån är intresserad behöver jag isåfall fler engagerade - en förening kräver en styrelse. Hör av er!

Mary goes on..

Årets Kvarterskrog 22 April, 2008

Gårdagen blev jätte lyckad, och självklart vann vi från Asken :) Trevlig stämning, underbara människor, roliga aktiviteter och massor gott att dricka och äta. Självklart blir det en favorit i repris - pratade om att köra gokart eller paintball nästa gång.

Forca 20 April, 2008

En deppig dag och inget går upp mot Nelly Furtado med Forca..

“It is passion flowing right on through your veins, and it’s the feeling that you’re oh so glad you came. It is the moment you remember you’re alive, it is the air you breathe the element the fire. It is the flowe that you took the time to smell, it is the power that you know you got as well. It is the fear inside that you can overvame, this is the orchestra the rythm and the drum”

Att vilja 19 April, 2008

Lite då och då funderar jag på vart jag fått min starka vilja att lyckas ifrån. Och vad den gör med mig. Den kan få mig att lyckas - likväll som att falla. Vad är det egentligen som jag strävar efter? Rikedom? Kontroll? Respekt? Det enda jag vet är att jag vill, vill, vill. Vad det är jag vill varierar, från dag till dag, månad till månad.

Prestationsångesten och stressen smyger sig på ganska ofta men som tur är har jag minst lika mycket nytta av den som den kan plåga mig. Tänker jag ett steg längre inser jag nog dessutom att det egentligen inte är drivkraften som skadar mig utan rädslan för att jag sattsar, inte lyckas och ger upp. Rädsla för att misslyckas.